llegó a España

  2013-05-31 / 23:27:46 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
Jag är nästan i extas, så bra känns det just nu. Men jag förstår det inte, var är nervositeten? Var är känslan av att vara ensammast i världen? Var är tankarna om att det är så himla konstigt att jag nu bor i Spanien, av alla ställen?
 
Kanske har jag bara inte packat ner hemlängtan den här gången, vilket jag tydligen bockade av på min packlista till Ghana i ett försök att skämta ironiskt med mitt framtida jag. Det funkade dessutom.
 
 
 

Två dagar innan Madrid

  2013-05-29 / 23:16:33 / Allmänt / 1 KOMMENTARER
Det är näst sista kvällen innan jag drar till Madrid, den sista i Göteborg. Jag sade precis hej då till Ida på Avenyn bland alla gormande och glada studenter och det var minst sagt vemodigt.
 
Fram tills nu har jag levt i förnekelse - genom att fokusera på allt som behövts göras innan resan att jag lyckats undvika att tänka på den. Därmed har jag inte varit så nervös. Men det börjar kännas lite nu, lite grann.
 
Det är svårt att säga hej då till nära och kära, framförallt när man under hela träffen veta att det är just det man ska göra. Men precis efteråt känns det ändå skönt på något sätt. Det är liksom över.
 
Ståendes där på Avenyn började jag tänka på alla underliga människor framför mig på gatan, på att de alla var vänner som jag bara inte har mött än, och hur det kommer att vara precis likadant i Madrid, förutom att de är spanjorer. Det hela gjorde att kände mig lite mer självsäker, och även som om kläderna helt plötsligt passade lite bättre.

Mi familia española

  2013-05-20 / 19:59:04 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
Om 11 dagar sitter jag på flyget till Madrid, för två månaders au pair-jobb. Eftersom jag mentalt sett fortfarande tror att det är mars, är jag oerhört oförberedd på vad som komma skall, men det löser sig. Här är min nya sommarfamilj:
 
 
Pappa Jose


 
Mamma Maria
 
 
Storasyster Nere
 
 
Och lillebror Carlos
 
 
 
 
 
 
 

Ever since that night we've been together

  2013-05-20 / 19:32:00 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
En vacker dag ska jag införskaffa mig en megafon, ställa mig gömd någonstans längs med avenyn och vissla Strangers in the night för alla ensamma svenskar som vandrar Göteborgs gator. Jag tror de behöver det.
 
Strangers in the night exchanging glances 
Wond'ring in the night what were the chances 
We'd be sharing love before the night was through 

Something in your eyes was so inviting 
Something in you smile was so exciting 
Something in my heart told me I must have you 

Strangers in the night 
Two lonely people, we were strangers in the night 
Up to the moment when we said our first hello little did we know 
Love was just a glance away, a warm embracing dance away

UNg13

  2013-05-20 / 19:28:01 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
                                                       
 
En solig helg i maj åkte jag långt in i skogen utanför Arboga för tre dagar med FN förbundet. Det var som en slags seminariehelg med högt uppsatta människor och oh så smarta akademiker och temat var millenniemålen post-2015. För ja, halvera fattigdomen, minska mödradödligheten och alla de där andra målen var ju satta till just 2015 och frågan är - vad gör vi nu? 
 
Helgens främsta lärdom för mig var nog att klara ut det här med att man inte riktigt kan anklaga FN för att endast ungefär hälften av målen har uppnåtts, då det är en organisation med världens nationalstater som medlemmar. Genom att klaga på FN klagar man indirekt på sin egen och många andras regeringar, vilka är de som faktiskt tar besluten och som ansvarar för att fullfölja millenniemålen. FNs många fackorgan och institutioner kan göra mycket, men inte tvinga på något enskilt land någonting, tyvärr.
 
   
 
Många mysiga och smarta människor befann sig med mig ute i skogen, varav två hoppas jag få se i Göteborg till hösten!