Hemma igen, vilket både känns underbart, fruktansvärt, konstigt, inte så konstigt och bisarrt. Lite grann av allt helt enkelt. Snart ska jag iväg till stan (och köra bil igen för första gången på tre månader) och träffa Broddelina och kanske Tobbe på Strandgatan för lite fika. Ska bli underbart att träffa dem igen, men jag känner på mig att jag kommer vara lite tankspridd och liksom försvinna in i mig själv lite då och då. Jag reflekterar rätt mycket över allt jag gör och ser här hemma nu, och tänker på hur annorlunda allting är. Att bara kunna sätta på tvn och se program från hela världen, att ligga under ett fluffigt täcke, att frysa hur mycket kläder man än har på sig, och att allt är så himla rent, det är så.. knäppt.