Idag var ingen bra dag, så därför ska jag inte skriva om idag. Men en ruskigt kul grej hände å andra sidan i onsdags när vi var ute och mätte träd, det var en sån där situation som bara är så komisk att man nästan ser det som om det vore en tecknad film. Förstår ni vad jag menar? 

Det var i alla fall så här: Jag och Simon sprang runt och mätte träden på vår sida sluttningen (medan andra gruppen tog andra sidan), jag skötte måttbandet medan han skrev och försökte klura ut vad det var för slags träd. Nördig som han är ibland skulle han verkligen gå till botten med trädslagen, och efter en lång analys utan resultat skakade han ner några av de få löv som ännu fanns kvar från träden för att kunna visa och fråga Mats. Problemet var bara att det var så fruktansvärt halt och så fruktansvärt brant, så med lövet i högsta hugg i högerhanden försökte Simon förgäves nå upp till dit där Mats stod, och jag har då aldrig sett någon se så desperat ut! Ett steg upp och två steg ner, och han halkade omkring som jag vet inte vad, men upp skulle han! Allt för ett torrt litet löv. Jag skrattade så jag nästan dog.