[varning! långt inlägg!]

idag vaknade jag med ett ryck klockan ett, åt ungsbakad fisk till frukost och kikade sedan lite på fotbollsVM-invigningen. nu sitter jag här och kan inte riktigt släppa tanken på drömmarna från de senaste två nätterna.

den första drömmen utspelade sig i två stora grannhus någonstans ute på landet, medverkarna var min (fd.) klass plus några till och det hela var fruktansvärt brutalt. för det var alla mot alla i en oändlig och hopplös strid, vi slogs bland annat med borrmaskiner och yxor och jag kommer speciellt ihåg att när jag fick veta att michael och viktor blivit våldtagna visste jag att det var detsamma som att de dött, fast på ett något mer våldsamt sätt än resten. det fanns ingenting ens i närheten av en trygg zon och sömn existerade inte. men en dag bröt sig två tjejer (de två blonda som åkte gul bil till balen) ur striden och deklarerade att de skulle rymma. alla slutade slåss för ett ögonblick och ytterligare några anslöt sig till dem, bland annat jag. efter det sprang vi non stop en hel natt och de som inte hade rymt jagade oss otröttligt med yxor och knivar i högsta hugg. läget verkade hopplöst. då vaknade jag.

det var gårdagens dröm. inatt drömde jag två drömmar, något mildare varianter men fortfarande i samma genre. först att jag, mamma, pappa, josse, oscar, viktor, louise, malin och några fler var någonstans i mellanöstern på semester. en dag när stod vi mitt ute på ett torg blev vi plötsligt beordrade att alla som hade vita skosnören måste gå in i ett rum och byta ut dem mot svarta. jag var den enda av oss som hade det, så jag gick in dit. jag vet inte riktigt hur eller varför, men ganska snart fann jag mig sittandes vid ett stort fyrkantigt bord bredvid en medelålders arabisk man. här började obehagligheterna, för han var en mäktig man som jag inte fick säga emot om jag inte ville hamna i fängelse eller dylikt, och han flyttade sig närmare hela tiden. han insinuerade att jag nu var hans och jag förlorade snabbt hoppet om att någonsin kunna komma undan honom. snart fick jag reda på, av en vän till familjen, att oscar inte skulle kunna komma och rädda mig eftersom han nog borde hålla sig inomhus, för han kunde bli gripen om någon så mycket som viskade att han hade luktat på ett barn (??), och allt kändes om möjligt än mer hopplöst. till slut lyckades min mamma dock rädda mig därifrån. 

men då övergick det i en ny dröm. högt uppe på ett berg fann jag mig plötsligt hängandes från kanten på ett stup, inte långt ifrån mitt hem. jag var nu en tonårig kille och min stora familj sprang runt där uppe på vägen men såg mig inte där jag låg och kämpade för livet, efteråt sa min bror att han hade sett mig men trott att jag ändå var död. till slut kom jag upp på egen hand, och först då fick jag hjälp att åtminstone resa mig på fötterna. efteråt följde en uppsluppen familjestund men jag var skärrad efter min nära döden-upplevelse och litade inte på någon.

kul drömmar, huh? jag kan ingenting om drömtolkning, men utifrån det här kan jag ändå säga att det inte låter som att mitt undermedvetna mår speciellt bra.