När jag var liten låg jag alltid i sängen om morgnarna och lyssnade på ljud från olika delar av huset. Jag kunde höra när mikron surrade, när så ska det låta gick på tv:n, när pappa pratade i telefon, när en bil svängde in på gården, när någon gick ute på altanen och när de sedan gick upp för trappan kunde jag även identifiera vem i familjen det var. Det hela gjorde mig väldigt medveten också om mina egna ljud, och än idag är jag nojig över vem som hör vad jag gör, speciellt när det handlar om att gå på toa, prata i telefonen eller vad jag tittar på på tv:n. 

Därför är en egen lägenhet alldeles perfekt. Mina grannar hör troligtvis lika mycket från mig som jag gör ifrån dem, det vill säga när jag spolar vatten i kranarna, spikar i väggen eller stänger dörrar. Så det här är min egen lilla bubbla, där jag kan slappa ohälsosamt mycket, skaka rumpa vid spisen, gå omkring naken i några millisekunder innan det blir för kallt och sitta på toa och titta på film/göra läxan. Jag kan sjunga och vissla, antingen falskt eller fint, och ingen bryr sig.

Det här är nog min favoritplats på jorden just nu