Det är allt bra tur att världen inte gick under i fredags, för det hade känts otroligt tragiskt om jag spenderade min sista dag med hemtentaplugg och sedan Ullared. I och för sig även en fin fest på slutet, men det var ju efter 14.51 så då hade det redan varit kört.

Men istället rullar livet på som vanligt och idag är det julafton. För några timmar sedan när jag satt i soffan och pratade med familjen samtidigt som jag tittade på Svensson Svensson-filmen och bläddrade i buffé-tidningen, läste jag om Peter Jöback. Jag tror verkligen att det är så att vi kan lära oss något från alla människor, även om de vid första anblicken kan verka tråkiga, okunniga, bortskämda, unga, fördomsfulla eller bara fulla. Hur som helst berättade han om sin barndom och hur han har firat jul förr. Det har varit familje-jular, fylle-jular, ensam-jular och kompis-jular. Det har inte alltid varit perfekt, och det känns skönt att någon faktiskt säger det. För det är okej att allt inte blev som jag trodde i år, att vi inte har så stor familj, att pappa plogade snö halva natten och julaftonsmorgonen, att grönkålen glömdes bort i mikron och brysselkålen i grytan och att Josse nog fick i sig något som hon inte tål.

Jag tänker fokusera på julklappsutdelningen istället, för den gillade jag. Jag gillar när det liksom blir lite kaos. Alla blir så glada av att öppna paket och pratar i mun på varandra, och dessutom fick jag en väldigt fin klocka av mamma som jag inte kunnat ta ögonen ifrån på hela kvällen.

 

Så God jul!