Jag är nästan i extas, så bra känns det just nu. Men jag förstår det inte, var är nervositeten? Var är känslan av att vara ensammast i världen? Var är tankarna om att det är så himla konstigt att jag nu bor i Spanien, av alla ställen?

 

Kanske har jag bara inte packat ner hemlängtan den här gången, vilket jag tydligen bockade av på min packlista till Ghana i ett försök att skämta ironiskt med mitt framtida jag. Det funkade dessutom.