Tio dagar fram till jul och jag har nu bott i Stockholm i tre månader. Det börjar kännas som hemma lite grann, och ibland får jag till och med känna på den där lite bättre sortens stress - när man har för många vänner och för lite tid.

 

I söndags drog jag med mig tre irländskor och en fransman till kyrkan. Jag hade världens mysigaste bild i huvudet om hur det skulle bli - jag tänkte mig ett traditionellt luciatåg med både barn och vuxna i härlig blanding, dimmade kristallkronor och en och annan julgran i hörnen. Men då allt kostar i storstan gick vi till en lite mer okänd kyrka och hamnade till min besvikelse framför ett teaterframträdande och luciatåg à la operasång istället. Fan då. 

 

Men visst, nu vet jag i alla fall vem fan lucia var. Och de tre irländskorna och fransmannen visste ju som tur var inte vad de hade missat!