Jag fick en post it-lapp av pappa i julklapp, handskriven inne på kontoret medan jag delade ut de andra klapparna. Det stod förvisso att jag skulle få en systemkamera, vilket är alldeles alldeles underbart, men jag kan inte låta bli att skratta åt honom ändå. Till Josse hade han köpt en speciell kokbok om isodieten eftersom hon har blivit allergisk mot en del grejer och behöver lägga om kosten en del. Grejen var bara att han inte riktigt läst färdigt vad boken hette: Isodieten - gå ner ett kilo i veckan. Josse ba >say whaat<. Pappa ba >oups<.

 

Imorse när mamma kom ner till köket stod dessutom kranen på, på full stråle, vilket den troligtvis gjort sedan pappa åkte hemifrån för att ploga snö vid halv fyra-tiden. HUR glömmer man något sånt? Jag kommer nog aldrig förstå mig på honom. Men snäll, det är han!