Ena stunden riktigt pirrar det i magen av för tidiga julkänslor (starbucks fel), och i nästa får jag lite ångest över till exempel att när någon snäll kollega bjuder in mig till saker kanske alla de andra inte vill ha mig där eftersom de då måste prata engelska, vilket de flesta är rätt obekväma med... Men sen så går det över och istället pirrar magen av plötslig lycka, vilket får mig att helt ärligt öppna fönstret och säga hej till Paris, skratta åt mig själv när jag ser att jag som vanligt glömt att dricka teet och måste värma koppen igen, och sedan studsa runt i lägenheten i mina nya nike free-skor. På ett sätt lever jag min dröm här i Paris, å andra sidan är det inte så lätt som man kan tro.

 

Jag tänkte att en bild så fint skulle få representera vad jag menar - att hur fantastiskt allt än må vara så kommer humör och känslor ändå alltid gå upp och ner, för sånt är livet.