Att skriva är svårt. Tyvärr är det precis vad jag ska ägna mig åt hela veckan. Får jag lite tid över kan jag läsa i min franska roman. Det är också svårt. Då är det lättare att drömma om Paris, om macarons och café au lait, om en skir kjol som blåser kring benen, om det svala stänket från en fontän och om vita hustak som breder ut sig så långt ögat når.

Jag vet att det inte är så på riktigt, att det är en romantiserad bild. I verkligheten existerar skoskav och solskyddskräm, en full blåsa och ett dåligt humör. Pengar, avstånd och dryga människor är annat som lätt glöms bort. 

Men, som han sa, den där, för det var ju säkert en man som sa det först: