3 timmar i bil och åtta timmar (utan rast) jobb på kaosartad restaurang i Strömstad, med bland annat den av mina kollegor jag gillar minst. Det var i förrgår. I början gick det skit, kunderna var arga och jag var förvirrad och långsam, men mot slutet gick det bättre. Hade de tvingat mig stå i kassan hade jag säkert varit i upplösningstillstånd mot slutet, newbie som jag är och med 90 % av kunderna som är norrmän med norska pengar. Nä, det hade inte gått. Tur att jag slapp.

Det är lustigt det här med hur vi fungerar socialt. De flesta på jobbet har varit jättevälkomnande och verkligen verkat intresserade av att lära känna mig. Sen så är det då en, som är social mot de andra men till mig knappt säger hej och tyket påpekar när jag gör fel. Egentligen är jag rätt säker på att den här personen en bra människa, men jag bara undrar så vad det är som inte klaffar.. När man träffar nya människor måste inte allt man säger nödvändigtvis vara klokt, jättesnällt eller roligt, det är något annat som spelar roll för intrycket man får. Kanske mest just det att man försöker. Försöker lära känna, och försöker bry sig om. Sen finns det ju de som inte alls försöker, utan mest ser nya människor som någon att prata om sig själv med, eller som någon jobbig som kommer och stör.

Aa, jag vet inte. Nu har jag snurrat in mig i djupa analyser igen! Alldeles strax måste jag åka till jobbet igen, och ikväll när jag slutar blir det direkt hem till Brodin för Melo-kväll! Najs.