Alltid när man reser tycker jag det är så fascinerande att tänka tillbaka vart man var för tolv/tjugofyra timmar sen, och vad man gjorde då. Man kanske låg och sov hemma i barndomssängen, satt på verandan med en negerunge i knät (som mormor skulle sagt), sprang runt som en tok för att hinna packa allt eller låg på en palmbeströdd strand med havet skvalpandes några meter bort.

För tolv timmar sedan satt jag på tåget hit till Göteborg, och jag har hunnit med multum sen dess. Jag har packat upp allting, träffat kompisarna, jobbat med rapporten, handlat mat, lagat mat, tränat, lagat mat igen och ringt viktiga samtal. Framförallt har jag hunnit vänja mig tillbaka till livet här igen, och blivit påmind om hur mycket jag faktiskt tycker om det.