Igår var jag och Louise på gymmet igen, och även om jag tjötade så mycket att det nästan var bra att hon behövde gå tidigare, blev det väldigt ensamt när hon gick. I brist på annat att göra började jag träna skiten ur mig, men märkte ändå hur rummet liksom fortsatte tömmas på kvinnligt sällskap. Till slut var det bara jag och en till tjej, mot ungefär 18 killar, och testosteronet flödade i rummet. Vi är ju alla människor, och jag tror att de flesta, liksom jag, alltid spanar på de av det motsatta könet i en grupp människor för att urskilja den som så att säga är mest attraktiv. Det har inget att göra med civilstånd enligt mig, det är mer som en naturlig instinkt som drivs av vårt parningsbeteende. Eller nåt. Hur som helst så spanar ju redan alla på alla inne på ett gym, och på grund av den ojämna könsfördelningen flydde jag nästan till slut från alla läskiga män och singelpojkars blickar.

Egentligen ville jag med det här inlägget bara säga att jag nog faktiskt tränar bättre på egen hand, även om det är 10 gånger roligare tillsammans med någon, men det blev visst snarare något av en uppmaning till fler tjejer att (SNÄLLA) infinna sig på gymmet!