Allas ömma punkt eller punkter är olika, något som inte sårar den ene det minsta kan få den andre att börja gråta. Min ömma punkt, en av dem i alla fall, är det här med höga förhoppningar och platt fall. Typ tre gånger senaste veckan har jag haft planer att framåt eftermiddagen/kvällen träffa någon och ha kul. Alla tre gångerna har jag gått och tänkt hela dagen på hur jag ska lösa alla praktiska detaljer (t.ex. låna bil, hinna packa och äta i lagom tid innan) och jag har sett fram emot och planerat min dag efter vad det nu var jag skulle göra på kvällen.