Tyvärr var det inte slut där.. Kofi skaffade fram en ny telefon, och jag gav honom min e-mail så att han i alla fall kan sluta ringa.

Nu har jag lagt upp en massa bilder på andra bloggen, och trots att jag suttit så länge med deras söta små fejs framför mig längtar jag inte så mycket tillbaka. Jag tror att det delvis beror på att jag sorterat bilder så mycket att jag liksom kan varenda bild jag har tagit utantill, (för jag reagerar mycket starkare på andra volontärers bilder) och delvis på att jag är så fruktansvärt trött.