Äntligen reunion med min gamla bästis Pando! Tänk vilken tur jag har ändå, att hon alltid finns där någonstans i världen och bryr sig om mig, frågar hur jag mår, skickar fina sms bara om hur mycket hon tycker om mig och låter mig vara precis som jag är. Jag insåg nog idag hur väl vi känner varandra, och känner mig inte ett dugg tveksam till att vi om 30 år igen kommer sitta där på Strandgatan och tjöta i timmar medan servitriserna spanar bortifrån disken och hoppas att vi antingen ska köpa mer eller gå snart.

Meze 12 förresten, så himla bra restaurang! Jag har sagt det förut, men för alla som ändå inte har testat, tål det att upprepas...