Idag gick jag upp löjligt tidigt, dvs klockan sju, för att IGEN besöka ungdomsmottagningen. Och precis som vanligt fick jag magknip så fort jag hade foten innanför tröskeln. För visst är det väl härligt att under ytterligare en timme få älta familjens sjukdomshistoria, höra om alla risker som finns med allting, bli paranoid och tro att man kanske redan är med barn och om bara några år kommer få både cancer och hjärtproblem.

Det var såå skönt att till slut få komma därifrån kan jag säga.

För sedan ringde hon mig ju bara tre gånger till den dagen...