...och jag har endast en av dagens punkter kvar att göra. mmmhm, jag känner mig flitig som en myra!

nu ska jag snart dra iväg till oscar och jag känner mig redan sen även om vi inte sa någon tid. jag gillar inte att vara sen, det ger bara ont i magen och ger folk ett sämre intryck av en. men ändå händer det gång på gång på gång på gång på gång.

jag vet inte hur jag alltid lyckas, men ofta brukar jag skylla det hela på min pappa. han förtjänar det faktiskt lite, för jag tror att jag iaf har fått min tidsoptimism där ifrån. det går inte att sätta ord på hur hopplös han är och alltid har varit på det där med att komma i tid (samt på att stänga dörrar, komma ihåg saker, tappa bort nycklar, göra sönder mobiler med mera..). att jag sen alltid börjar göra mig iordning för sent, och därmed alltid kommer för sent, beror nog på att jag aldrig riktigt vill åka. jag vill inte sluta titta på tv och äta frukost för jag gör hellre det än att gå till skolan. och jag står också hellre i duschen än att sitta i bilen påväg någonstans.

nu skulle man ju kunna kalla det ironiskt att jag fortfarande sitter här och skriver blogginlägg om att komma sent när jag faktiskt är sen. heh.