ännu ett månadskifte som för oss närmare framtiden.
poetiskt, jag vet.

men allvarligt talat, snart blir jag 19 och snart tar vi studenten. skolan är äntligen över, men samtidigt som det är underbart ger det så mycket frihet att det nästan blir jobbigt..

jag tänkte häromdan på hur det kommer bli att börja arbeta. och det gjorde mig faktiskt lite rädd eftersom de två riktiga arbeten jag har haft under åren har gjort mig mer eller mindre deppig. men kanske blir det bättre när man lär känna sina medarbetare, och när man faktiskt får vissa bestämda arbetsuppgifter och slipper tigga om något att göra. jag hoppas bara att jag kommer få slippa känna ångest över att åka till jobbet då, och slippa känna mig som ensammast i världen fem dagar i veckan. 

men vad mer kan man göra än hoppas?