så mycket prat och teater vi fick se på miljökonferensen i Götet för ett tag sedan, om endast engagemang, och fortfarande är jag helt vilsen på hur man egentligen får folk att engagera sig. jag förstår fortfarande inte hur jag ska få folk att verkligen hjälpa till med det praktiska och inte bara att hålla med det jag säger eller diskutera problemen med mig. för så är det hela tiden - mycket prat och liten verkstad. det har blivit många passionerade argumentationer då alla har åsikter om allt, verkligen allt, men när det sedan dyker upp tillfällen till att faktiskt göra något så är det så mycket enklare att inte göra något, att bara hänga med i flowet, göra som alla andra. alltså ingenting. 

jag tänker mycket på ek just nu. ek, den där jävla stenkolossen som jag oftast känner mig tvungen att ensam dra på uppför berg efter berg. jag älskar den dock samtidigt. ek hade kunnat vara så himla roligt och givande på många sätt, jag hade kunnat känna att jag verkligen tillförde något till skolan och att jag tom blev någon som folk lade märke till. så hade det kunnat vara.

istället är det mest jobbigt. istället är det så att vi bara pratar skit om hur lite andra folk egentligen tillför, men sedan tillför vi lika lite ändå.

fan, snart trycker jag upp egna lappar om möten, ställer mig ensam på scenen i aulan och dirigerar ut folk till sina jävla poster så att vi för en gång skull faktiskt får någonting gjort.