den där strävan är helt sanslös. som i ett skruvstöd riktas blicken uppåt, ständigt letandes. och man måste kolla. hela tiden måste man veta, annars missar man något, och det får man inte. så många som bara passerar, men vissa fastnar, och då oftast om och om igen. jag vet inte varför det är så, men så är det.

ibland önskar jag att det kunde sluta, men samtidigt är det mitt största nöje, som jag saknar så fort jag lämnar det. hatkärlek all the way through.