satte på Mr AZ på vägen hem idag och magen gjorde den välbekanta flippen efter bara tre ackord. det kändes som om jag satt på tåget mot karlstad igen, och lyssnade in mig på alla låtar för att kunna dem utantill lagom till kvällen. spåren efter det ögonblicket (på cirkus tre timmar) sitter fortfarande kvar djupt, så ja, jag har börjat sitta och smila för mig själv på bussen igen! bara för att göra livet lite roligare för dem som eventuellt ser :)