welllll, utvilad och lycklig liggsitter jag i sängen nu och tänker på när louise tänkt smsa, på hur fort mina sovmorgnar egentligen försvinner och vad för mat som väntar på mig där nere :)

idag känns det nästan okej förresten, med magen. för den gör ont mest hela tiden nu, av nervositet, stress, beslutsångest, knäppa känslor, stress och stress. det som inte får plats i hjärnan trycks ner i magen, men där är det redan fullt so what to do, what to do?

igår kände jag mig som världens mest ensamma människa. saknade min mobil som stryk där jag satt i lägenheten flera timmar och läste religion. det är konstigt det där, hur mycket jag liksom gillar när skolan är överfull av människor jag knappt känner, och hur lite jag gillar den i slutet av dagen när alla går hem. jag känner mig ensam av så lite, som att vi labbar i halvklass, då känns det som att något är fel. eller av att vi blir splittrade i flera datasalar, eller att någon blir klar fort och går hem. överhuvudtaget att se folk gå känns i magen ibland. jag vet inte vad det är med mig, ingen annan ägnar sånt en tanke, men ni vet.. jag gillar så många. och att åka min buss är bland det tråkigaste som finns, det är knappast något man längtar till. att komma hem är iofs skönt, men det betyder också att jag inte kommer träffa någon mer den dagen. jag kan lika gärna gå och sova direkt. vänta på en ny dag. 

nä, ni förstår nog inte, det var väl det jag trodde.