vi slutade extra tidigt idag, efter ett speedat mattepass. jag kanske inte räknade fortare än vanligt egentligen, men jag var bara så himla desperat efter att få komma hem att jag slet sönder stencilen i min brådska. och det verkligen knöt sig i magen när jag upptäckte att det fanns ännu en sida..! gaaaaaaah! :S
      men herregud, vad skyndade jag mig för? det var ju inte precis så att jag inte visste när bussen gick.. 40 minuter senare.. jag var väl bara trött, korkad, less... och ledsen.
      och när man är ledsen är det inte ett så stort steg till att bli arg. att stoppknapparna inte funkar i bussen räcker gott. ännu bättre blir det när det bara finns knäckebröd med salladsblad till middag. då smäller det.

jag börjar förstå hur det känns för dem som var där jag är nu.. då när jag var den andra. jag känner med dem nu.

o jag tror att jag ska gå och gråta en skvätt nu. kanske kommer det kännas det lite bättre efteråt..?