datorn totalmobbar mig..böhö! ..men ibland är det nästan bra, för då kan jag ju inte göra idrottsskiten.. 
- hallåå liksom, jag kuuunde ju verkligen inte göra den, sofie! det var ju inte mitt fel! :o

alltså, jag ångrar mig så! för det jag inte gjorde..
   det var ju det jag visste, jag har blivit madde 14 år igen... innesluten i en mussla och omgiven av den obegripliga stumheten. jag fattar inte ens själv. men ibland är det ju bara så himla enkelt att inte göra någonting. så underbart kravlöst..! men tråkigt.. och det är jobbigt att alltid ångra sig efteråt.. jag antar att det är förklaringen till att mitt liv är som det är - jag gör hellre ingenting än någonting. 
   fast egentligen inte..

faan, VARFÖR kan jag inte bara öppna käften och säga nåt?! ett ord bara, ett ynka litet sketet ord?! ..eller en rörelse?
VARFÖR kan jag inte få det ur mig? jag blir så less på det.. och jag gillar alla snälla människor som drar det ur mig, men alla fattar ju inte att de måste göra det, såklart! hur skulle de kunna veta det? jag må vara som en öppen bok, men texten är bannemig rena rama grekiskan.. so Houston, we have a problem.

idag väntade jag i 5 timmar på min cellolektion, och den varade i 25 minuter. sen kunde jag åka hem. sånt gör att jag flippar, jag HATAR onödig skit och oeffektivitet, man ska rycka av det jädra plåstret snabbt! (dåliga metaforer är min nya grej;)

skitskitskitskitskitskit!!!!!!!!

och shiet, vad jag måste sova..! min kropp kollapsar, och psyket ska vi inte tala om.
men som vanligt: jag måste få drömma mig glad först, innan jag somnar. hihi^^ :D