visst är det skönt när man känner sig sådär läskigt cool och för en gång skull bara kan säga det som faller en in. utan att tänka så jäkla mycket på det efteråt. utan att ångra sig sen. det är så underbart sköönt! och det är nog mkt tack vare en person som på sistone har lyckats ändrat mitt fokus till andra saker än de som gjort mig så nojig hittills. så tack för det du!

men ja, samtidigt som det är himla skönt att kunna släppa loss så gör det mig också lite rädd när jag blir sån. för mot vissa ska jag ju inte kunna vara helt cool! lite jobbigt ska det vara. det vet alla. det står att läsa i typ alla böcker.
    men jag är så rädd för att vara känslokall, för jag vet att jag är det ibland. eller ja, nu låter det lite fel när jag säger det så. jag är inte kall kall.. jag är alltid uppmärksam på hur andra känner sig och kan aldrig vara elak mot någon och sånt.. eller höhö, jag försöker iaf..! x)
     men det jag verkligen verkligen vill är att känna de där stora känslorna på allvar! för det känns som att jag står och stampar. och jag börjar bli trött på det.

så till livet:
- bring me what you've got! i'm ready.