min fader har låtit värdera vår gård. med skogen, husen, åkrarna och allt vad som tillhör. och tydligen.. sitter vi på en jädra massa pengar här.. och jag vet inte om det gör mig glad eller inte..? för han nämnde (det som bara inte får nämnas!) ordet sälja. 
     noo..!

och min hjärna började spinna. jag kom att tänka på gamla tv-program där människor besöker sina gamla hem typ trettio år efter att de flyttat därifrån.. och de ber de nya ägarna att få komma in och kolla lite. men shit, jag vill inte blir en av dem. det här är mitt hus. mitt hus! min värld. och jag vill inte vara en besökare i min värld om trettio år! gaaah! won't won't won't!!

    ..så jag tog mig en lugnande promenad ute i snön. mörkret föll och jag hade mina två kompisar mobilen o kameran med mig. jag vandrade runt. besökte gamla ställen vi brukade leka på när vi var små. tog lite kort, som inte blev bra, för att se om linnea kanske skulle komma ihåg.. den stoora granen till exempel. jag gick åt ett håll jag inte brukar gå (eftersom det inte finns ngn väg), längre bort än jag någonsin varit förut. och det tog ungefär tio minuter. tragiskt. jag har bott här i snart arton år, vafaen. jag ska kunna skogen som jag kan min egen ficka! det blir mer romantiskt så..

och sen hade jag en hel del annat att säga, men det tar sån jäkla tid när jag ska skriva!! jag orkar inte! så jag ska bara byta inlägg och skriva det absolut viktigaste :P