ibland är det nästan skrattretande. faktiskt så skrattar jag åt hur dissad jag blir..! för jag tar det inte personligt. oftast. för jag vet att vissa människor bara är lite sånna. min kompis till exempel, hon dissar mig hela tiden! och med hela tiden menar jag bara ibland.. för hon tänker på så mkt annat ibland så hon hör inte vad jag säger. då händer det att hon vänder ryggen till och går därifrån. och jag skrattar. för det är sån hon är - FLUM! och det är suuperkul! för jag vet ju att hon inte menar ngt ont! xD

men just idag känner jag mig som en hund.. vars husse har godis i handen.. och hussen försöker få mig att göra tricks, men jag fattar dem inte. jag fattar inte vad han vill. ibland får jag en godis, ibland inte. och jag försöker se nåt mönster i det hela, men det är inte så jäkla lätt! jag tror mig ha fattat grejen, men sen.. neeeej! det har du inte, din tröga äckliga lilla byracka. du fattar ju aldrig! husse vill inte ha dig egentligen. men en gång trodde han att han ville det, och nu är husse fast. för husse kan inte vara elak.. husse vill inte att hunden blir ledsen. men ändå.. han önskar att hunden bara ville springa iväg och sen aldrig mer komma tillbaka..

och det är inte min kompis, som får mig att känna mig så här. gud nej, hon är bra! :D ..och kanske är denna personen också bra? jag vet inte.. än så länge skrattar jag åt det, för det är allt jag kan göra. jag kan hoppas att denna någon också bara är sån - väldigt flummig. that he doesn't mean it.

..nu är jag klar! ..men jag har missat en kvart av grey's. shit också! hejjs!